Det är inte försent för någonting

Bestämd. Förbannad. Nu skriver hon igen, nu ritar hon igen. Dammiga magasin är dammiga magasin men hennes klackar klickar mot kullerstenen. Ingen trampar på henne som hon trampar på.
Solen sjunker röd över trafikplats Fittja och det här droppar ner på ett kantstött papper. Glöm mig aldrig, men sakna mig inte. I huvudet läppar och beslutsamhet. Klackar klickar.
Det här är. Glöm mig aldrig, sakna mig inte, jag kommer tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0