Inatt ska jag gå ut i skogen och gå. Jag kommer nog bli jätterädd för jag är väldigt mörkrädd. Trots det så hoppas jag att det blir värt det. Simon och Agnes bangade för de skulle FIKA IMORGON, jättetöntigt. Jag får gå själv. Annars kunde vi gjort hotantotan som på dagis och byggt kojor, kanske skulle t.o.m. våra dagiskojor funnits kvar eftersom att det är i samma skog jag ska gå. Det är en jättedjup skog. Går man vilse så dör man. Går man vilse i natt så dör man jättefort för det är nästan -25 därute. Man får klä sig varmt.

Jag tidigt i januari när jag försökte låtsas att det var sommar men gick ut och rökte ändå.

Är aldrig hungrig längre och måste sätta mig och måla någonstans snart annars kreverar jag.
Ritblock och pennor är dyrt men jag fick ett nytt block så det har löst sig. Försöker sluta låtsas att det är sommar för jag blir så ledsen så fort jag går ut.

Är det bara jag som tittar på bilderna på mig själv på facebook för att försöka skapa mig en självbild?
Det finns så många tankar man kan tänka, undrar om de finns på lager någonstans eller om vi är helt fria? Ibland lyssnar jag på musik och tror att vi är det, fria. Jag vill se stjärnor falla och bli jagad av vilda djur. Någonstans där indianerna bor, som i seriealbumen jag läste när jag var liten. Buddy Longway! Jag älskade verkligen indianer och cowboys. Vi försökte se "Den onde, den gode och den fule" i Spanien men det var en trasig fil.

En trasig fil! Vad är den väl värd. Ingenting. Ett helt liv kan bara försvinna, det är så svårt att veta saker som man borde veta. Jag vet inte hur jag ser ut. Jag vet inte vem jag är. Det bästa som kunde hända nu skulle vara att jag vaknade tidigt, rökte cigaretter i kylan och lät i morgon bli en stor dag. Eller, självklart finns det mycket bättre grejer som kan hända men jag tänker inom realistiska ramar. En stor dag- som i att det skulle hända någonting.

Ikväll var jag och min vackra syster hos min syster från en annan mor. De är skönt att prata. Vilka kvinnor! Igår sov jag i en underbar, enorm säng i en tyst lägenhet som var mycket snäll. Jag rökte i sängen för jag har aldrig gjort det förut. Det kändes lite äckligt men det fanns definitivt ett värde i det. Det var mycket lugnt, tyst och ensamt och jag var inte rädd för mörkret.

I min bild av mig själv är jag inte rädd för mörkret.
Jag ska bygga nånting stort och vackert som jag ska krossa er med.

Jag kan inte måla. Inte spela musik. Det kryper i armarna, jag darrar, det är ljuD överallt. Jag är kanske lite för neurotisk för att bo i ett vardagsrum. Ljud ta mig fan överallt. Olyckligt. Jag vill måla. Har ingenstans att måla. Hoppla, hoppla. Kan inte ens läsa för de tittar på TV. Vill gå ut nu och dricka vin så jag får tänka på något annat. Det är ett gisell det här. Måla... spänna upp en stor duk och dra mjuka, mjuka linjer. Jag vill inte spraya längre. Jag vill måla.

Jag kom igång lite här mitt i natten. Lyssnar på samma låtar när samma timmar blir samma nätter och samma dagar och man dör på samma sätt. Samtidigt.

Nu är det sista Passion for Culture-blocket besudlat. Skymning. Cigaretter är så jävla bra när man är vaken regniga nätter och tecknar. Fransk musik.

Idag sov jag så himla länge så nu är jag vaken.
Jag har spelat piano hemma hos Elin och tänkt på snö och kärlek.

Now all them things that seemed so important
Well mister they vanished right into the air
Now I just act like I don't remember, mary acts like she don't care
But I remember us riding in my brothers car
Her body tan and wet down at the reservoir
At night on them banks I'd lie awake
And pull her close just to feel each breath she'd take
Now those memories come back to haunt me, they haunt me like a curse
Is a dream a lie if it don't come true
Or is it something worse that sends me
Down to the river though I know the river is dry
Down to the river, my baby and i
Oh down to the river we ride

Försöker jobba lite i blyerts så jag övar upp mig igen, men den här gjorde jag egentligen innan jag började öva upp mig. Rep i fyra timmar ikväll/igår inför lördagens spelning på Kulturhuset. I morgon/idag ska det förhoppningsvis röjas stjärt till Den Svenska Björnstammen.

Nu ligger jag i min nya säng här i vardagsummet och lyssnar på musik, tyst. Jättetyst. Jag ska smyga mig in i de tomma lokalerna och röka starka cigaretter och gråta. I min förra blogg avslutade jag det första inlägget med "det finns inte mycket kvar nu förutom tyskt lantvin och starka cigaretter". Jag gillar att må bra, och jag gillar att sitta och lyssna på ekot. Framtiden är nära nu för en frivillig i första ledet.

Jag blir så arg så att det gör ont och min katt gjorde mig allergisk. Hej Mattias! I morgon ska jag på jobbintervju. Jag har en dread nu också, second hand. Igår förlorade jag något jag kommer sakna.

Just det! Idag skrev jag en låt när jag var ute och promenerade. Den är ganska bra.

Hur hyresrätten aldrig kommer att bli dyrare och hur jag aldrig kommer behöva pantsätta mitt piano.


Idag har jag för första gången uttnyttjat facebook-chatten. Så där som det var med msn när jag gick i jsuan och man snackade i timmar. Innan jag blev rädd för min msn och slutade använda den. Bilderna är ifrån igår, då sov jag hemma hos Moa. Där var det mysigt. Jag lånade en mysig tröja.




En dag kommer man vara död och ligga i kö för kremering (jag som duschar i min mögliga dusch)



Det är fortfarande nervgas i lådan!

Tyvärr har jag varit så trött och sjuk att jag knappt pluggat på två veckor. I morgon är det i alla fall möte på skolan och jag ska dit, med min influensavaccinskadade arm och min huvudvärk. Nu lyssnar jag på Var e Vargen och kramar Mattias. Detta blogginlägg tillägnas dagens facebook-chatt.

Fylleteckningar i mitt bultande hjärta. Ännu en dag!

Nu finns mitt namn och mina serier i tryck!

Tjuvlyssnat 3 är jag med i, på sidan 8 och 24. Båda serierna är baserade på tjuvlyssningar från -08. Boken släpptes i augusti men jag fick veta det idag, och det inte tack vare tjuvlyssnat utan tack vare Mattias. Blev rätt sur, men det är väl kul. Ska visst lyckligtvis få några exemplar av boken i allafall. Om ni ser den på stan så kan ni bläddra fram och kolla, coolt med tryckt Siri. Nu är jag officiellt omnämnd som illustratör!



Här är nummer ett som ska föreställa utseendefixerade småtjejer.



Här är tvåan!

De finns båda på min blogg sen tidigare, i det allra första inlägget faktiskt, men nu vill jag såklart visa upp dem igen när de rönte såna framgångar. Hade inte riktigt råd eller lust att köpa boken så jag väntar vackert på hemleverans som lön för mödan. Sedan kanske jag kan ta ett kort på boken och photoshopa dit ett sympatiskt ansikte eller nåt.

Åt en jättejättegod macka med lax på, lyxigt. Tidigt. Kallt.
För längesen när jag hade tider och dygnsrytm så brukade jag käka kycklingmacka. Den var också god, och det var kallt då också.

Hittade några modiodal i en väska så jag har ätit dem. Sovit dåligt. Jag kanske ska sova nu. Är ganska trött. Har läst och skrivit. Nu även ätit frukost.



Trots hans fjäder i hatten. Trots hans fjäder i hatten.

Jag började skriva. Jättemycket. Om kärlek och om dig och mig och om de mest irrelevanta saker. Jag kanske aldrig blir författare eller illustratör eller något roligt alls men när jag skrev inatt så grät jag som efter att jag sett en riktigt sorlig film. Förutom att jag själv gjort filmen.

 

 

"...Nu låg de ner. Snön hade slutat smälta mot hans kropp och varenda hårstrå var täckt av isbitar. Blodet  i hennes säng hade börjat koagulera och deras minnen började lösas upp i den stora dimman som är kollektivets samlade historier. Det som var så fruktansvärt ironiskt med att de älskade varandra, med att de hatade varandra, med att de fjättrat fast varandra mot en vägg och att de avslutat varandras liv, det var att deras sista tankar gick till varandra. Han tänkte på en gång när de suttit på en bänk på ett litet torg och solen börjat gå ner och hon tog hans hand. Det var kanske det närmsta han kommit med att se den lilla linjen som var hans kärlek, men nu såg han den klart. Nu var den det enda han såg. Hon tänkte på en morgon när hon väntat på honom utanför hans jobb och han hade kommit, så trött och så vacker. Han tog hennes hand.

Kanske är livet lika orättvist som cancer, kanske är tomheten lika tom som ett avstängt kylskåp. Vår existens är så liten, vi är så ensamma, vi är dumma, små, meningslösa.

Eller så håller de hand in i evigheten."

Jag och Mattias sitter i mitt rum nu och nätter kommer och nätter går. Jag vill rekommendera er alla att äta citrusfrukter, för det är gott. Nu är Mattias arg för att jag tar datorn. I morgon har jag inget rum mer, man får se vart jag ska sova om nätterna då. Nätter kommer och nättergår precis som morgnar.

Det har gått lång tid nu
sen sist jag såg dig le

Mattias, och jag håller på med blyerts. DEt finns inga cigaretter men det finns vatten. Jag vaknade med ett ryck av känslan att jag var tvungen att teckna eller skriva eller nåt. Jag såg mig faktiskt i spegeln för jag kissade innan jag började och jag vill påstå att jag ser måttligt galen ut. Igår var vackert för mina ögon men elakt mot min kropp. Jag har börjat tänka på kärleken igen, det är ju ett skit att den inte är som man vill. Mattias i alla fall, det lyser igenom papperet ifrån bilden bakom men dte får man leva med.

Öhhhhh apatisk... Ingenting... Sitta stilla, ha ångest över plugg och äta...
Detta kan inte fortgå! Jag ska göra alla uppgiifterna från förra veckan och sen ska jag träna i morgon. Yoga.
Hur blev det såhär från första början? Jag är helt knäpp. Jag har inte målat, läst, inte gjort någonting alls. Bara legat stilla och dött.

För första gången har jag dragit på mig fyllehicka. Jag är fortfarande sjuk men Ludwig och Rickard är hemma. Ska nog sova nu för det är en sjuk ansträngning att skriva. Har haft en trevlig kväll med grabbarna hemms hos Malin, men det är en dag i morgon också. Lyssnar på I promised myself på spotfy och fattar ingenting, tänker på min barndom och måste definitivt sova.